För att det där med dans aldrig varit min grej

fredag 23 oktober 2009

Räddaren i nöden

Apropå det här. Och apropå att jag och Karin, som håller med Lisa Magnusson, har diskuterat NattKnappens vara eller icke vara på facebook.

Jag håller inte med Lisa och Karin. Jag förstår inte hur man kan vilja slakta något som gör att rädda tjejer och killar vågar gå ut. Så länge det finns en massa idioter som gör att jag är livrädd så fort jag är ute själv när det blivit mörkt är det väl skitbra att någon tar min rädsla på allvar. Alternativet skulle vara att många inte vågar gå ut över huvud taget.

Jag är extremt rädd för att bli rånad, överfallen, våldtagen, mördad, eller allt på samma gång. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger jag får höra att risken att det skulle inträffa just mig just då är ganska liten (eller till och med minimal). Jag är rädd likt förbannat. Och det beror inte på att jag har fått inpräntat i mig att jag bör vara rädd, för det har jag definitivt inte. Mina föräldrar har alltid varit extremt tillåtande, och aldrig riktigt förstått sig på min rädsla och oro. Min rädsla beror på att ingen kan garantera att jag aldrig kommer att råka ut för en överfallsvåldtäkt. Däremot kan man ta min rädsla på allvar och hjälpa mig leva ett så normalt liv som möjligt. Precis som NattKnappen gör.

08-50 44 66 66 förresten. Om ni skulle vara rädda men ändå vilja gå ut.

1 kommentarer:

kurrylin sa...

Jag ska skriva om det där. När jag har tid.

Skicka en kommentar